En härlig promis...

Idag när jag kom hem lagade jag maten snabbt för att få komma ut och få en glimt av solen eller dagsljuset.

Jag fungerar inte utan mat...humöret och energin går i botten.

Det finns ett ställe i Nyckelviken, där solen går ner och hur ljustet faller så fint på åkern och träden...Man jag hann inte riktigt, solen var precis på väg ner, förbi träden så träden började skymma, men vad oerhört skönt det var att komma ut och att få känna den svala höstluften, friskt att få andas in.

När man är ute i skogen och går så finns kallare fläckar precis som när man simmar i vattnet, fascinerande..

Vad nyttigt det är att få vara själv en liten stund eller ta sig tiden och njuta inte bara gör det som skall göras efter att man kommer hem från jobbet...det är läskigt hur allt bara går på rutin som man är inte förprogrammerad robot ...

Så då blir det en promis så jag kan slappna av

Och när jag är ute och går så hinner jag reflektera till dagens händelser. På mitt jobb hinner man inte reflektera vad som har hänt, kan man ha gjort annorlunda osv

Jag är en tänkare...och måste ibland stoppa mig i mina funderingar och tankar som snurrar runt i mitt söta lilla huvud, men ibland måste tankarna snurra.
Det händer enormt mycket på mitt jobb, möter stressiga situationer, stressade människor, otrevliga människor och dåliga patienter... man vet inte vad komma skall... och så vet man inte hur nästa situation kommer att bli, alla möjliga situationerdet. Jag vill understryka otrevliga människor.. Hur fungera vi egentligen i stressade situationer...?

Jag undrar hur vissa människor fungerar....? Visst har vi alla tillåtelse att ha en dålig dag...

Men jag som människa som möte på den här otrevliga människa måste verkligen välja hur jag vill föra mig mot han/hon...

Det är inte alltid att man hinner tänka, för adrenalinet stiger och impulsen till att agera...Men jag anser att jag klarade mig idag...även fast man blir så irriterad djupt inombords.

Jag måste stanna upp och upphöra mina tankar oxå... så jag hinner njuta av promenaden och det har jag gjort... men vad nyttigt det är att få hinna med och tänka i den hör stressiga vardagen vi har.

En liten glimt av solen som faller ner...

Där bakom syns inte solen mer



Här fick jag en liten glimt av solen som faller mot träden.

Nu tänker jag avsluta med att berätta att min kära katt vill ha min uppmärksamhet, han lägger sig framför mig på tangentbordet så jag inte kan skriva mer...och jag misstänker att han vill kela lite och få lite mat och sedan få gå ut!



Ha en trevlig dag!
(Och tack för att du hitta hit!)